Efter 100 mil, nästan 120 timmar i sadeln och drygt 13 000 höjdmeter senare så står jag där i ett regnigt Strömstad och undrar var tiden tog vägen. Visst, det har varit jobbigt stundtals, både i Skåne och Halland där jag och Daniel slogs mot vädrets makter, men även min solocykling genom Bohuslän har bjudit på mycket hinder. Åska och blixtrar precis ovanför mig, hagel, uttorkning, vadning genom tjärn och tungrullade grusbackar. Men det har varit värt det, varenda sekund! För varje dag har bjudit på under av naturupplevelser och tanken att “lilla” västkusten kan bjuda på så varienade natur är svindlade. Allt från Skånes åkrar, lövskog och åsar till Hallands djupa granskogar till norra Bohusläns fjällmiljö-”light”.

Ett av grundsyfterna med projektet XCA100 var att just visa på detta, att äventyret väntar runt hörnet och att Sverige kan bjuda på riktigt fina naturupplevelser. Man behöver alltså inte åka jorden runt för att ställas inför riktigt stora utmaningar.

För mig personligen var det en ny erfarenhet att i detta sammanhang cykla ensam genom skog och mark. Det gav mig både en stor frihetskänsla men även svart på vitt att det var upp till mig att lösa de problem som kunde uppstå, och att jag skulle behöva lösa dessa helt på egen hand. Känslan av att ha klarat av detta och att ha tagit mig i mål på ett bra och kontrollerat sätt är stor, och trots att detta äventyr i sammanhanget är ganska litet så tar jag med mig den här känslan och hoppas att fler vågar sig ut. Det är det värt! Jag lovar!

I dag var  siktet ställt på norska gränsen, vattenfallet vid Älgafallet stod högst upp på dagordningen.

Detta var också  en riktigt häftig naturupplevelse.

GPSen blev dock lite förvirrad när leden gick in i Norge, men efter 7 timmar i sadeln kom Alex fram till dagens mål Vassbotten.

I morgon går XCA 100 in på sin sista dag med målet i sikte : Strömstad.

Detta avlöstes av en hagelskur.  Väl framme i Munkedal var Alexander rejält nedkyld och blöt, han passade på att värma sig i stadens Ica butik medan han köpte lite proviant. Efter det passade han på att söka regnskydd under Icas lastkaj medan han bytte om!

Lite stärkt av detta begav han sig ut på bohusleden igen. Under gårdagen träffade han ju en del människor på sin ensamna resa genom Bohuslän,  idag träffade han några djur, en stor Älg stod och tittade på honom längst vägen, men bstämde sig för att alex såg farlig ut (eller kanske cykeln) och sprang därifrån. Lite ormar träffade han på en stund senare nära ett vackert vattenfal.

Under dagen cyklade han i skiftande natur och väder. Ledan är väldigt vacker på sina ställen och motiv att fota saknas inte längst denna väg.

Höjdstigningen var idag 1100 meter så backträning får man  när man cyklar här.

Dagens etapp var 87 km och tog 8,5 timmar. Imorgon går turen mot Vassbotten som är den nästsista etappen av Bohusleden.

Vid Vassbo lättar cyklingen upp något och färden mot Stenhult är en riktigt rolig MTB färd. Leden går även förbi Glimmingens motorstadio. Lederna kring sjöarna är oftast backiga och snåriga, idag hade  Alexander oturen att ramla vid flera tillfällen i dessa backar, då han fick knuffa upp cykeln i vissa backpartier.

Ute på färden stöter man på en del människor i Uddevalla träffade Alex en amerikan som han språkades vid med, amerikanen som var från Kalifornien frågade om Alex hade Facebook. Han berättade att han cyklat från Frankfurt  och skulle nu vidare till Norge. Han skulle var ute på en 3 månader cykeltur som han kallade, dock var han lite bekymrad då han hade lite problem med cykeln.

I Uddvalla passade även Alex på att göra även göra ett studiebesök i pizzerian. Pizza bagaren tyckte att Alex var lite lerig i ansiktet  och kom hjälpsamt  med en trasa för rengöring.

Dagens etapp slutade vid ett vandrarhem nära Bovik  där Gladis                            ( receptionisten heter så) väntade vid incheckningen. Etappen blev något kortare än gårdagen, men morgondagens etapp kommer att bli desto längre då XCA går in på den tredje dagen  av Bohusleden.

Alexander som nu kör solo startade tidigt imorse och har rapportertat att dagen bjudit på varierad åkning. Några timmar flöt på riktigt bra i underbar natur och när han kom förbi Bohus fästning, Fontin och genom  Grandalen var det riktig njutbar cykling.

Men när han närmade sig Bottnestugan, Lysvattnet  blev det väldigt snårigt, backigt och svåråkt. Vissa partier fick han släpa cykeln backe upp och backe ned, rep var uppsatta på vissa delar för  vandrare att hålla i ner det blev för brant. Här var det även svårt att komma ner tilll sjöarna, vilket gjorde att vattnet tog slut under det värsta partiet.

Större delen av Svartedalens naturskog var mer eller mindre urskog. Men emellanåt sprack det upp och blev något mer hanterbar terräng och Alexander träffade på både vandrare och människor som fiskade.

När han närmade sig Ljungskile blev vägen lättare. Här avslutades dagens etapp efter cirka åtta timmar.

Imorgon väntar nya stigar runt hörnet på vägen mot Strömstad.

Lyfter på luren. På andra sidan är Daniel. Rösten och sinnet är trött. “Jag upptäckte en grej idag. Jag har en spricka i ramen…”

“Går det att lösa? Kan du låna en cykel?” undrar jag.

“Vet inte, det ser inte ut så.”

Jag lider med Daniel. Ytterligare ett bakslag på kort tid. Vi diskuterar fram och tillbaka lösningar men finner ingen. Ingen av oss har en reservcykel eller kan låna en. Ingen av oss har heller råd att köpa en ny.

“Är det okej för dig att jag kör Bohusleden själv?” undrar jag. “Tiden rinner ju iväg och projektet måste avslutas.”

“Ja, kör! Kör för oss bägge!”, svarar Daniel.

Jag lägger på luren och sätter mig tungt på sängen medan beslutet sjunker in. Tankarna börjar snurra. “Kommer jag klara av det här själv? Kommer det inte bli väldigt ensamt? Kommer jag hitta? Tänk om jag kör fel?” Sedan hör jag flickvännens röst i huvudet: “Akta dig för björnar!”

Sneglar bort mot nattduksbordet, där ligger “Seven Summits – The Photo Book” av Johan Ernst Nilson (ett välbekant namn för oss Outsideläsare) och drar mig till minnes en rad som fastnat: “Det är inte fel att misslyckas, men det är fel att aldrig försöka. Det är fel att ge upp och att inte försöka bestiga sitt eget Everest.”

Jag gör en snabb checklista: 1) Ja, det kommer till och från bli ensamt. Men då får jag plocka fram mp3:n med lite skön musik som påminner om Göteborg. Typ Håkan Hellström. (Har tokladdat med Håkan idag!) 2) Jag hittar med karta + kompass + gps. No problems! 3) Jag kommer kanske att köra fel någon gång, men kommer absolut rätt på leden igen. 4) Finns det björnar i Bohuslän? Är inte de väldigt skygga? Får nog i alla fall ringa flickvännen varje kväll och lugna henne.

Nu är jag fördigpackad och färdigpeppad. Vandrarhem är bokade och rutten klar. På söndag bär det av. Följ resan här på bloggen, om vi inte ses ute i skogen!

Uppdatering: Följ även turen live på http://cykelalex.bloggy.se/

Just när vi trodde att vi inte kunde bli blötare öppnar sig himlen ett snäpp ytterligare. Det är tungt nu. Riktigt tungt! Vi lämnade Varberg tidigare den här dagen med hopp om bättre stigar och bättre väder. Stigarna är i och för sig bättre här i norra Halland, men vi har gett oss ut i det värsta regnovädret som i alla fall jag har varit med om någonsin på en cykel. Redan efter 20km, i Åkulla, åker vinterjackan på. Trots detta hackar jag tänder redan fem minuter senare. Men likt tröttheten blir kylan ett tillstånd efter ett tag som går att genomlida, bara man biter i.

Halland har redan bjudit på mycket regn. Efter att vi hade lämnat Koarp och Skåneleden bakom oss växlade vädret ganska snabbt och det eskalerade för någon dag sedan då vi en eftermiddag rullade in till en stuga ute i skogen för att fylla på vatten. När vi svängde runt husknuten välkomnades vi av unga danska skogsarbetare som precis hade lyckats att få liv i en enorm brasa. De lyssnade på Rammstein (tysk industrirock) och drack Absolut direkt ur flaskan, de hade även oräkneliga piercings och tatueringar. Dock får vi nog säga att vi skrämde antagligen upp dem mer då vi dök upp från ingenstans pimpade från topp till tå i skrikigt gula cykelkläder. De vinkade av oss glatt, fast ändå med lite oförstående skakningar på huvudet. Regnet hade nämligen börjat tillta och klockan var redan efter fem.

Vi är nu 8 timmar in på etappen. Vi har hoppat över lunchen och nu har även Daniel börjat hacka tänder. Vi fryser som två blöta hundar och vi börjar fundera på om det verkligen är så smart att sova i tält inatt. Vi tar det säkra före det osäkra och ser över kartan. Veddige ligger bara några kilometer bort, dock verkar de sakna vandrarhem. Dagens etappmål, Stättered, har övernattning på en gård ser vi. Jag ringer men ingen svarar. Efter lite om och men rullar vi till sist ner till Veddige där Daniel får syn på en pizzeria. Tjejen i kassan tittar en lång stund på oss.

“Har ni cyklat långt eller?” undrar hon lite skämtsamt.

“Njae… från Ystad”, säger jag osäkert.

“VA? YSTAD? Vet ni hur långt det är till Ystad egentligen killar?”

“Långt…”, tycker vi.

“Hur kom ni på det här? Att cykla… så långt?…”

“Det är ett projekt där vi…”, börjar jag men inser ganska snabbt det ironiska i situationen då vi båda står och skakar armarna av oss medan resten av kunderna betraktar scenen med nöje.

Vi gör ytterligare ett försök med vandrarhemmet i Stättared efter middagen. Inget svar. Men vi cyklar de sista 8km dit ändå. Väl framme välkomnas vi av en i personalen. Han ska dock precis bege sig men då ingen annan har bokat in sig för natten så vi får hela gården för oss själva. Nästan i alla fall… När killen väl har gett sig av och vi är ensamma kvar inser vi att ett av rummen är låsta. Inifrån rummet hörs dov musik och tankarna går genast till filmen “The Shining”…

Kameran går. Jag ger den och Daniel en trött blick, men ler ändå efter en lyxig nudelmiddag som idag har kompletterats med två ölkorvar. Men inte fler! Då har vi inga till de sista dagarna innan vi når Halland och Ullared där en fet hamburgare väntar på Burger King. Vi sitter i vårt tält vid en sjö i Åsljunga. Det har gått tre dagar in i äventyret och efter 30 timmar i sadeln börjar kroppen så sakteligen förstå att detta kommer vara vår vardag de närmaste två veckorna, bara till att bita ihop alltså. För det här är lyx, riktigt lyx! Det enda som styr våra dagar är de orangemarkerade träden som visar vägen (Skåneleden just nu) och klockan, alltså ät- och sovklockan. Vi cyklar, äter, slår upp tält, äter, sover och sedan upprepar vi allt igen. Lyx!

Det sladdar till utanför tältet. Daniel tittar ut och ser att det är samma bil som svängde förbi en timma tidigare. Det är en gammal, röd och rostig Volvo modell “gammal och borde ha åkt till bilhimlen för länge sedan”. På bakrutan har ägaren hängt upp en skåneflagga med texten “SWEDEN”. De i bilen har snaggade huvuden och ser inte så roade ut över vårt basecamp vid sjön… “Åk nu för fan” säger Daniel trött.

“Har ni betalat för det där?”, skriker dem. “Kom ut ur tältet! Annars tar vi era cyklar!”

“Var är kniven?” undrar jag oroligt. “I min väska.” säger Daniel trött och likgiltigt.

Kameran går fortfarande…

Nu börjar vi bli riktigt trötta. Så trötta att vi funderar över att skita i hoten från killarna i bilen och lägga oss och sova. Det är bara det att detta inte är den enda bilen som kört racing utanför tältet den här kvällen. En annan Volvo har cirkulerat utanför tältet den här kvällen och vi drar slutsatsen att de är mellan 6-8 personer tillhörandes samma sällskap. Vi räknar även ut att vi just nu är lika starka och smarta som två ganska korkade 5 åringar som både är griniga och hungriga. Vi bestämmer oss för att flytta tältet, vilket var helt rätt. Killarna kunde få ha sin fyllebänk i viken för sig själva, för vi hade siktet inställt på annat. Nämligen Hallandsleden!

Äntligen(!) är hjulet och vevpartiet som vi beställde i början av förra veckan ihopbyggt och skickat. Nu återstår bara att få hem reservdelar till stötdämparen, så ska vi snart vara rullandes igen! Ny start för sista delen av XCA100 ser ut att bli på söndagen den 5:e juli. Under tiden kommer arbetet bestå i att sortera bland alla fina bilder vi tagit under de första två tredjedelarna, samt att strukturera ned våra upplevelser på papper. Förhoppningsvis väntar än fler fina outdoor-upplevelser och foton oss under de sista 37 milen på Bohusleden.

Hoppas ni alla haft en bra midsommar!

/Daniel och Alex